Det är det enda vi vet säkert kommer att hända.
En gång kommer vi alla att dö.
Och alla funderar vi nog ibland över den. Döden alltså. Vad händer? Framförallt, Vad händer sedan?
Oavsett om vi är Kristna, Muslimer, Ateister, Agnostiker, Hinduer eller Buddhister eller inte har en aning vad vi tror på, så har vi alla en teori, en fundering, över vad som händer sedan. Där, efter Döden.
För även åsikten att inget alls händer utan att allt är slut, är ju faktiskt en teori om vad som sker efter dödsögonblicket.
Nyligen avled George H.W. Bush, tidigare U.S.A´s president. TV och tidningar på båda sidor om Atlanten fylls av minnesprogram och tillbakablickar på ett både långt och intressant liv. Bland allt som sagts och publicerat är det en liten teckning som fått nästan störst genomslag. Den är gjord av satirtecknaren Marshall Ramsey och visar hur George H.W. Bush möts av sin fru Barbara och deras dotter som dog när hon var tre. Det är en teckning fylld av känslor. Av sorg och saknad. Men också av kärlek och hopp.
En del av livet som präst är mötena med sorg och saknad. Möten med människor som förlorat en nära anhörig eller vän. Eller möten med människor som vet att det snart själva skall dö.
Min erfarenhet är, att oavsett livsåskådning. Troende eller Icke-troende, så finns hos de flesta, om inte övertygelsen, så i alla fall hoppet, om att på något sätt återse dem som gått före oss.
Sorgen och saknaden finns där, men också kärleken och hoppet. Som får en riktning och ett mål.
Döden kanske är slutet på livet här. Men minnena av en människa, ett liv, försvinner inte därför att personen dör. De lever kvar.
Vad händer när vi dör?
Jag vet inte. Jag önskar jag kunde ge ett svar.
En dag, kommer jag, precis som alla andra, att få veta. Den dag jag själv dör.
Dock hoppas jag att den dagen dröjer ett tag till. Har lite kvar att göra.
Men när den dagen kommer, är jag lugn och trygg i förvissningen om att allt kommer att bli bra.
